Tyckte om denna raden ur något jag läste...
Ta för många foton, dansa som om ingen såg dig, skratta för mycket, älska som om du aldrig blivit sårad, för om du så bara grubblar i 60 sekunder är det en minut av för evigt förlorad lycka.
Fast man kan ju inte vara lycklig jämt, då vet man ju inte vad lycka är. Det är konstigt det där. Man kanske är lycklig jämt, fast man inte inser det? Det kanske handlar mycket om "ta-någon-för-givet-diskussionen". Man flyttar sin gräns för lycka. Vad tragiskt. Undra om man kan bestämma sig för att man ska inse att man är lycklig. Man kan ju bestämma sig för så mycket, så varför inte? Fast vill man det? Aja, skitsamma. Jävla blajraj blev det.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar