det var en gång en katt

jag har äntligen lyckats bli bästis med vår katt elivs. matte har alltid varit den populära annars. men nu minsann har elvis blivit lite mer vis. detta vet jag för att förra helgen föredrog han att lägga sig hos mig ist för hos matte. i´m so happy.

vår morgonritual är följande:

runt kl. 6-7 kommer elvis o ställer sig på mitt bröst och gosar med min näsa och piper, detta pga att maten förmodligen är slut. om jag inte går upp, gosas det i ansiktet tills jag gömmer mig under täcket och då ger han upp och lägger sig bredvid.

när jag väl stiger upp flyger katta som ett skott från sängen och slirar in i köket, bara för att besviken inse att jag går in på toan.

jag går oftast ut från toan o in i sovrummet några vändor till och varje gång blir elvis besviken eftersom han är beredd att springa ut i köket.

vid det här laget så är det mycket gnäll från katta. sen till slut får han lite mat och ev. en lönnebergaskink-bit, då blir han så glad så han inte vet om han ska gosa med mitt ben eller äta.

sen gör jag frukost och sätter mig framför teven. elvis står redan då och piper vid balkongdörren. därute vill man nämligen sitta i några minuter pga den stora mängden småfåglar i området. dock är elvis för feg för att göra några moves, så han ligger o trycker på balkongmattan.

såhär ser det ut varje morgon för mig. elvis är en katt som älskar rutiner tydligen. jag också.

nystart?

tänkte sätta igång o skriva igen. fast jag vet inte varför. måste man ha en anledning liksom? jag tänkte det innan.

jag vet inte vem jag är. det känns jobbigt. har tappat bort mig i allt liksom. jag kanske skulle ta reda på det? först? hur?

osäkerhet är jobbigt. börjat tänka på framtid, alltså inom ett år. vad händer när skolan tar slut. tänk om jag inte hittar ett jobb. kommer jag känna varje dag, som jag känner på söndagar då. tomhet.

jag är rastlös, jag vill att det ska hända mer än vad det gör. jag vill ha mer kontakt med människor jag tycker om. men alla har ju sitt.

deppdag tydligen. får gaska upp mig nu.
out!